tindiltota

Jag har varit off ett antal år och känner nu i efterhand att jag inte riktigt varit mig själv på jag vet inte hur länge. Förstår egentligen inte hur detta gick till. Men nu är jag on a roll! Har fått tillbaka min musikdille, planerar nya tatueringar och har planerat in de första, och förhoppningsvis inte enda, spelningarna jag ska se i sommar.

Sen kanske jag ska jobba på att trivas lite med och tycka om mig själv. Tips?

Nu har det gått massor med veckor igen sen sist. Och vad har hunnit hända..?

Förra helgen var vi i Tyskland och fyllde på förråden. Det är med Eriks familj vi åker dit och den här gången bodde vi på Scandic i Lübeck i två nätter. Hur mysigt och lyxigt som helst, även om vi inte fick en svit som Anna och Johan lyckades med. Ett badkar blev vi också utan men tofflor och badrockar var vi de enda som fick! Muhaha!

Helgen innan dess var Erik här och hälsade på. På lördagen "råkade" vi åka till BMW i Stockholm och tro fan att när vi kom hem på kvällen hade Erik köpt en Mini Cooper. Så nu har vi en hundkoja modell nyare att skylta med. Söt som få, nu har mini-familjen både en mini-hund och en mini-bil. Things are looking up. Tack för hjälpen Jens, Jens kommer att få vara med om mycket kul!

Anatomin kör på (och över oss) som vanligt, det är otroligt intensivt. Samtidigt tycker jag nog att det är väldigt intressant och framförallt relevant för det vi senare ska jobba med. Idag fick vi dissekera ett lammhjärta. Okej, inte så relevant, det är ju trots allt människor jag ska arbeta med, men anatomi hursomhelst. Det luktade unket och det var kladdigt, men kul! Har iofs gjort det innan men då var det mest en kul grej. Nu lekte jag Derek Shepherd med skalpellen och om jag får säga det själv var jag mycket duktig. Fina snitt i stackars Lambihjärtat. 7 maj ska vi gå på obduktion. På nåt morbit vänster ser jag fram emot det. Det lär kännas i psyket och det lär lukta ... speciellt, men det finns inte en chans i världen att jag tänker missa det här tillfället. Hur ofta får man annars chansen att se det här på riktigt?

Oj nu blev det långt. Det var meningen att jag skulle lägga med några bilder men det verkar inte funka. Får ta det en annan gång.

Nu har även jag skaffat mig en användare på facebook. Det var ju självklart att det skulle hända nån gång. Eller. Det var inte så självklart, för så överdrivet sugen har jag inte varit. Nåja. Min moster (35 år) från Island har varit på besök, och som hon lovordade fenomenet. Som en community, fast för vuxna. Och så finns det en grupp, Súgfirdingar, som jag bara måste bli medlem i. Sagt och gjort. Och känner jag mig själv rätt så är risken rätt stor att jag kommer att fastna. Nu ska jag bara lära mig skiten, newbie som jag är. Och det verkar ju lättare sagt än gjort.