Någonstans i Sverige

Kan man känna att man har hittat hem? Det har inte känts rätt ett tag, men nu börjar det närma sig. Ångesten och de svarta känslorna hade övertaget i våras men nu är dagarna oftast bjärta och de svarta känslorna visar sin fula nuna endast ibland. Frågorna dyker upp vid precis samma tillfällen men jag kan knöla ihop dem och kasta dem i en papperskorg med en liten basketkorg över. Eller. Jag kan åtminstone lägga dem mer åt sidan, arkivera dem under "kris" och ta fram dem bara när det verkligen är nödvändigt. Förhoppningsvis inte alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0